Styrelse och kansli

Jag är 53 år, pappa till två vuxna grabbar och en hängiven golfentusiast. Jag bor med min sambo och hund i Västerås. År 2020 förändrades mitt liv i grunden när jag diagnostiserades med ALK-positiv lungcancer i stadium IV. En sådan diagnos kommer med mycket rädsla, men också med insikter, om livet och om styrkan i en gemenskap.

Idag har jag förmånen att få vara ordförande i Lungcancerföreningen. Det är en roll jag försöker axla med ödmjukhet och med den kunskap jag har med mig från mina tidigare arbeten och insikter. Jag vet hur det känns att stirra in i framtiden med ovisshet men jag vet också att framtiden är ljusare än någonsin, även om vägen dit ofta känns för lång. 

2013, 44 år gammal, fick jag diagnosen obotlig lungcancer – adenocarcinom med EGFR-mutation (exon 19). Jag har aldrig rökt. Prognosen var dyster: ett halvår, kanske ett år kvar att leva.

Nu har det snart gått 12 år.

Sedan maj 2014 behandlas jag med gefitinib, en målinriktad precisionsmedicin som hållit min sjukdom under kontroll långt längre än någon vågat hoppas.

Mitt liv förändrades – inte bara fysiskt, utan också själsligt. Från att ha arbetat som elektriker med fysisk kraft, hjälper jag idag andra cancerberörda med psykisk kraft – genom närvaro, erfarenhet och hopp.

Jag har varit med och byggt upp Kraftens Hus – trygga mötesplatser för cancerberörda där ingen behöver känna sig ensam. Sedan 2017 sitter jag i styrelsen för Lungcancerföreningen, där jag driver på för mer kunskap, bättre vård och synlighet.

Jag är också administratör i våra slutna Facebookgrupper – en för personer med lungcancer och en för närstående. Grupperna är trygga forum där man får dela, fråga och känna gemenskap med andra som förstår.

Det är just det som driver mig: att ge hopp.

Hoppet bar mig – nu vill jag bära det vidare.

Jag bor på Kungsholmen i Stockholm, är 64 år och nybliven deltidspensionär.

Är patient, fick diagnos 2018, ALK positiv i stadium 4, har ätit Alecensa i sju år och det har fungerat långt över förväntan – jag mår bra!

Jag har under mina yrkesverksamma år jobbat med kommunikation och marknadsföring, bl.a. som projektledare på reklambyråer och nu senast 14 år på Svenska Spels marknadsavdelning, med turspelen Lotto, Keno, Eurojackpot m.fl.

Jag ser fram emot att driva vårt gemensamma arbete framåt som ledamot i styrelsen.

2019 upptäcktes min cancer i lungan, efter att jag hade fått flera proppar i hjärnan. Det har varit en stor prövning, men samtidigt har det stärkt min beslutsamhet. Jag har en bakgrund som brandman, egen företagare och yrkesofficer, och jag brinner för hälsa och träning.

Min målsättning är att genomföra Ultravasan, och dessa erfarenheter har lärt mig vikten av att anpassa mig, leda med empati och hålla fast vid mina drömmar. Idag använder jag mina erfarenheter för att inspirera andra att aldrig ge upp, med fokus på att leva hälsosamt, aktivt och nå mina mål.

Fick diagnosen Lungcancer, adenocarcinom November 2022.Opererad 3 januari 2023 men man hittade då att cancern hade spridit sig. Har gått på bromsmedicin sedan dess.
Arbetar 50% på Försäkringskassans kundtjänst och är sjukskriven 50 %.

På fritiden går vi på loppisar eller tar hand om trädgården. Är även aktiv i och sekreterare för den lokala Kvinnojouren.
Har även varit med i styrelsen för andra ideella organisationer samt som personalrepresentant i ett företags styrelse.

Jag bor i Visby på Gotland. Snart 44 år gammal. Arbetar som sjuksköterska på Infektion/lungmottagningen på Visby Lasarett, således delvis med lungcancer. Är stor djurvän och lever med 2 hundar och 1 katt, gillar att odla eller att bara mysa i soffan med en kopp te över intressant läsning.

Min mamma avled i lungcancer 2020, diagnostiserades 2017 som EGFR positiv Adenocarcionom, hade sökt vård inom primärvården gånger flera där vi hade svårt att nå fram.

Jag har sett lungcancervården ur ett anhörigperspektiv men även utifrån patient- och vårdpersonalsidan. Det händer otroligt mycket inom lungcancervården och precisionsmedicin, det är en rolig utveckling att få vara med i. Men vården kan även se väldigt ojämlik ut beroende på var du bor i Sverige, vi har helt enkelt inte en jämlik vård även om det finns fina vårdprogram att arbeta efter.

Jag skulle vilja säga att jag brinner för en jämlik vård och forskning. Jag önskade att fler patienter fick möjligheten att delta i kliniska studier. Därför har jag även gått en kurs till forskningsjuksköterska för att kunna involvera patienter i studier, som jag önskade att jag kunde få använda mig utav i det kliniska arbetet. Det krävs att vi vårdpersonal hänger med i den snabba utvecklingen inom lungcancervården och i bland tänker utanför boxen och ser möjligheterna, annars drabbar det patienterna negativt.

Jag önskar min mamma hade fått leva längre med lungcancer, och därför vet jag att ovanstående är så otroligt viktigt!

I juni 2025 förändrades allt. Jag fick diagnosen lungcancer, EGFR Exon 19 Deletion, NSCLC stadie 4. Ett besked som skakade om tillvaron i grunden och tvingade oss att se livet ur ett helt nytt perspektiv. Sedan juli 2025 behandlas jag med Giotrif, och varje dag innebär både utmaningar och hopp.

Det kanske svåraste av allt var inte själva diagnosen, utan samtalet med vår då 9-årige son. Hur berättar man något sådant för sitt barn? Hur skulle han förstå, och hur skulle han reagera? Det var ett av de mest känslosamma ögonblicken i mitt liv.

Min största trygghet är min fru. Hon har stått vid min sida genom allt, med en styrka och kärlek som burit mig när marken känts osäker. Utan henne hade resan varit betydligt tyngre.
Trots allt som hänt vill jag blicka framåt.

Jag hoppas kunna bidra till föreningen på ett konstruktivt sätt, både genom min tekniska erfarenhet och genom de insikter och idéer som sjukdomen, på gott och ont, har gett mig. Om min resa kan göra skillnad för någon annan, så finns det en mening även i det svåra.